onsdag 5 augusti 2009

Jag tog en tablett , en tablett blev till två, två blev till fem för att sedan bli tio,femton ,
tjugo tabletter.
jag svalde ner allt samans med vodka.
sedan bad ja om de efter längtade lungnet, de lungn jag ständigt söker.
tabletterna börjar göra verkan. jag blir yr och allting svartnar framför mina ögon.
härlig glömska , lung och medvetslöshet.
Jag vaknar till av att en ambulans personalen lägger mej på en bår, ja körs ut i regnet och ser 2 ambulanser utan för porten .jag körs in i en av dom.
nästa gång jag vaknar till är jag inne på akuten. 2 liter kol tvingar sköterskorna i mej.
jag dricker och dricker den äkliga svarta sörjan. jag känner stora kladdiga klumpar av kol rinna ner genom min hals.
jag läggs in på en avdelning med hjärt övervakning efter som medecinerna jag tagit påverkat mitt hjärta.
jag ligger i ett stort dis bara halft medvetande om vad som händer.
nålar sticks i mej, elektroder fäst över hela min kropp en sjuksköterska kommer och ställer massa frågor och jag svarar så gott jag kan.
under helatiden står min älskade pojkvän vid min sida. min underbara älskade Jakob. Så stark han är. jag älskar honom så otroligt mycket.
efter ett och ett halvt dygn på sjukhuset börjar jag få nog. paniken är hemsk jag känner mej kvävd av alla människor. jag vill hem. snälla låt mej bara få gå hem.
men hem kommer jag inte, jag anses vara en fara för mej själv och läggs in på en låst psykiatrisk avdelning på sjukhuset. jag skriker av fasan över att bli inlåst. varför ska jag bli inlåst jag har inte gjort något fel!
jag förtjänar inte de här, jag har aldrig begått nått brott så varför ska jag fängslas som en brottsling?

inlåst inlåst inlåst, jag står inte ut! snälla släpp ut mej!
personalen tar ifrån mej allt jag hade med mej min väska, mitt linne, mina skor , min mobil, mp3, tändare, ja allt.
jag får ett rum , kläder som de står tillhör landstinget på, en plast burk med lite tandkräm i och en tandborste vars borst trillar av när man använder den.
jag sätts på en 4 i övervaknings grad, vilket betyder att de kommer någon och kollar mej va 10minut, personal följer med in på toaletterna och in i rökrumet.
i en vecka måste jag stanna i de helvetet innan jag får komma hem.

2 kommentarer:

  1. Oj! Jag känner igen mig väldigt mycket... Varit med om samma sak, ett par gånger. och det där jävla kolet! Åh vad jag hatar det!

    SvaraRadera
  2. Fattar du inte att du behöver hjälp? Förstår du verkligen inte att den verklighet du lever i är inte normal utan fucking destruktiv.

    Förstök förstå att folket som "stänger inne dig" gör det för din och andras skull, en dag kanske du förstår.

    ha ett bra liv! Själv har jag det toppen :) Känns bra att vara älskad

    Hur tror du din pojkvän känner när du är så självdestruktiv? Var inte så jävla självisk

    SvaraRadera