Åter igen tar ja upp detta ämnet då de aldrig tycks försvinna.
jag hör dag ut och dag in kommentarer om mina ärr, kommentarer som är extremt nedsättande mot mej och andra psykisktsjuka tjejer.
Jag får höra så ofta att mitt självskademissbruk kommer i från en önskan om uppmärksamhet och att jag gör de för skojs skull..
Det finns absolut inget skoj i ett missbruk!
och allt de här att man skär sig för uppmärksamhet är så jävla befängt.
asså de är en så jäkla korkad sak att få för sig.
För det första, vem vill ha den uppmärksamheten?
man blir trackaserad och förolämpad varje dag.
man förtrycks tills man inte längre vågar vara sig själv .
man tvingas leva gömd och i skam.
För det andra om det nä faktiskt är så att de finns någon som måste hacka sönder sin kropp med ett rakblad för att känna sig uppmärksammad så är antagligen inte den personen frisk.
så då beror de ju ivilket fall som hellst på en psykisksjukdom.
Och att ge sej på en psykisktsjuk tjej är lika modigt som att gå till ett dagis och mobba en 5 åring.
fattar ni inte hur patetiska ni är.
ni lixom ger er på en sjuk människa för att bygga upp erat eget självförtroende.
de e ju sanslöst.
och att säga att nån skär sig för att låssas att man e psykiskt sjuk är samma sak som att säga att en skinnhead bara rakar huvudet för att låssas ha canser.
Jag lovar att INGEN vill må spykiskt dåligt.
onsdag 6 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag har tre saker att säga till dig.
SvaraRadera1. Jag håller med dig fullständigt. även om jag inte är psykiskt sjuk, och jag vet ju såklart inte hur det är. men det va starka ord.
2. jag älskar katten på bildspelet :)
3. jag följer dig c:, hoppas det går bra.
Hej
SvaraRaderajag förstår hur du känner dej
jag är en tonårings tjej
som har problem med självkänsla
i skolan får jag höra saker som
hora
fitta
cp
fetto
mm
jag gråter varge kväll
o önskar att jag vore död
men så lätt är det inte
man kan inte försvinna
men jag önskar det
jag har nu ett jätte ärr på armen pga detta
jag vill göra fler men vågar inte
jag vill ta självmord men vågar inte
jag har planerat att hoppa framför tåget
men får aldrig tillfälle
vissa säger att jag är töntig
men jag mår skit dåligt
jag orkar inte med de här längre
i skolan ringer lärarna hem hela tiden
till dom som är dumma
men inget hjälper jag orkar inte byta skola
jag orkar inte må dåligt
de känns som jag lever för att plågas
jag finns bara för att jag ska må dåligt
mina kompisar har pojkvänner
o så jag har ingen
jag känner mig ful o äcklig
jag ler även fast jag gråter inerst inne
alla skrattar åt mig när jag säger nått
är det värt att leva?
jag börjar dagen med ett falskt leende
för att de kanske ska bli bra
men jag blir leedsen lika dant som vanligt
jag gömer mig på toan i skolan o gråter
jag vet inte vad jag ska ta mig till mina föräldrar ringer till lärarna o pratar med dom men får alltid höra samma sak
vi gör så gott vi kan
jag orkar inte mer längre
jag är trött på de här
förlåt att jag skriver de här till dej
men de känns bra att skriva allt till nån
Bra skrivet! Du är stark som berättar. Håller helt med.
SvaraRaderaKramar
Erik