onsdag 6 januari 2010

Självskademissbruk

Åter igen tar ja upp detta ämnet då de aldrig tycks försvinna.
jag hör dag ut och dag in kommentarer om mina ärr, kommentarer som är extremt nedsättande mot mej och andra psykisktsjuka tjejer.
Jag får höra så ofta att mitt självskademissbruk kommer i från en önskan om uppmärksamhet och att jag gör de för skojs skull..

Det finns absolut inget skoj i ett missbruk!
och allt de här att man skär sig för uppmärksamhet är så jävla befängt.
asså de är en så jäkla korkad sak att få för sig.

För det första, vem vill ha den uppmärksamheten?
man blir trackaserad och förolämpad varje dag.
man förtrycks tills man inte längre vågar vara sig själv .
man tvingas leva gömd och i skam.

För det andra om det nä faktiskt är så att de finns någon som måste hacka sönder sin kropp med ett rakblad för att känna sig uppmärksammad så är antagligen inte den personen frisk.
så då beror de ju ivilket fall som hellst på en psykisksjukdom.


Och att ge sej på en psykisktsjuk tjej är lika modigt som att gå till ett dagis och mobba en 5 åring.
fattar ni inte hur patetiska ni är.
ni lixom ger er på en sjuk människa för att bygga upp erat eget självförtroende.
de e ju sanslöst.



och att säga att nån skär sig för att låssas att man e psykiskt sjuk är samma sak som att säga att en skinnhead bara rakar huvudet för att låssas ha canser.

Jag lovar att INGEN vill må spykiskt dåligt.

3 kommentarer:

  1. jag har tre saker att säga till dig.

    1. Jag håller med dig fullständigt. även om jag inte är psykiskt sjuk, och jag vet ju såklart inte hur det är. men det va starka ord.

    2. jag älskar katten på bildspelet :)

    3. jag följer dig c:, hoppas det går bra.

    SvaraRadera
  2. Hej
    jag förstår hur du känner dej
    jag är en tonårings tjej
    som har problem med självkänsla
    i skolan får jag höra saker som
    hora
    fitta
    cp
    fetto
    mm
    jag gråter varge kväll
    o önskar att jag vore död
    men så lätt är det inte
    man kan inte försvinna
    men jag önskar det
    jag har nu ett jätte ärr på armen pga detta
    jag vill göra fler men vågar inte
    jag vill ta självmord men vågar inte
    jag har planerat att hoppa framför tåget
    men får aldrig tillfälle
    vissa säger att jag är töntig
    men jag mår skit dåligt
    jag orkar inte med de här längre
    i skolan ringer lärarna hem hela tiden
    till dom som är dumma
    men inget hjälper jag orkar inte byta skola
    jag orkar inte må dåligt
    de känns som jag lever för att plågas
    jag finns bara för att jag ska må dåligt
    mina kompisar har pojkvänner
    o så jag har ingen
    jag känner mig ful o äcklig
    jag ler även fast jag gråter inerst inne
    alla skrattar åt mig när jag säger nått
    är det värt att leva?
    jag börjar dagen med ett falskt leende
    för att de kanske ska bli bra
    men jag blir leedsen lika dant som vanligt
    jag gömer mig på toan i skolan o gråter
    jag vet inte vad jag ska ta mig till mina föräldrar ringer till lärarna o pratar med dom men får alltid höra samma sak
    vi gör så gott vi kan
    jag orkar inte mer längre
    jag är trött på de här
    förlåt att jag skriver de här till dej
    men de känns bra att skriva allt till nån

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet! Du är stark som berättar. Håller helt med.

    Kramar
    Erik

    SvaraRadera