1996-1997 gick jag på lekis. Jag lekte inte med dom andra barnen utan drog mej undan. Jag föredrog att vara för mej själv eller möjligtvis sitta och prata med "lekisfröknarna".
orkade inte ha vänner, trivdes bättre med att vara själv.
Jag har alltid haft svårt för bråk och skrik, och får ångest i sådana situationer.
Trivs därför inte med människor.
jag har under hela min uppväxt haft ytterst få vänner och i perioder även sagt upp kontakten med om världen. det har varit lättast så.
Haft ett par goda vänner som jag på senare år tyvärr tappat kontakten med.
I augusti 2001 fick jag min första kontakt med barn & ungdomspsykiatrin i Jönköping,
Jag var då 11 år gammal.
Anledningen till att mina föräldrar kontaktade BUP var att jag haft stor skolfrånvaro under hela min uppväxt.
Gick på BUP 2001-2008 då jag fyllde 18 och flyttades över till vuxenpsyk.
På BUP har man gjort psykologutredningar så som Reys komplexa figurer, Ravens matriser och Wisconsin Card Sorting Test.

Ravens matriser är ett icke-språkligt intellegenstest som avser att mäta generell begåvning.
Testpersonen presenteras olika serier av mönster och ska bedöma fortsättningen av dessa utifrån ett antal alternativ.

Wisconsin Card Sorting Test (WCST). Testet innebär att kort med olika geometriska former ska sorteras i en viss bestämd ordning. Testet avser att mäta högre samordnande funktioner, slutledningsförmåga och problemlösningsstrategi.


efter att ha genomgått dessa test ansågs jag vara en normalbegåvad flicka som inte borde ha de svårt i skolan. Jag hade heller inte ADHD som misstänktes ett tag då jag inte kunde koncentrera mej på lektionerna dom få gånger jag var i skolan.
Min stora fråga har hela tiden vart "vad är det för fel på mej? varför kan jag inte vara som alla andra?"


det har varit jobbigt att växa upp och hela tiden känna att man inte passar in i denna världen. jag har alltid varit utanför, aldrig orkat gå i skolan, när jag va 6år drömde jag om en lycklig framtid där jag var 60+ och pensionär hade barnbarn och massor med katter. Varje natt bad jag till gud att när jag vaknade skulle jag vara den glada pensionären.
men det var jag aldrig, varje gång jag vaknade var de till samma trista och gråa värld, en värld utan framtid.


jag led mycket av psykosomatiska besvär som magont och huvudvärk. jag var bara 6 år och visste inte att de va på grund av ångesten och stressen jag fick ont i huvudet och magen. Jag hade ju verkligen ont och ingen ville tro på mej efter som undersökningarna på vårdcentralen sa att jag var frisk. Man antog då att jag hittade på för att slippa gå till skolan. jag kände mej dum och förstod verkligen inte varför jag hade så ont och de ändå inte var något fel på mej. och att mötas av vuxna som säger att jag ljög för att slippa ifrån saker fick mej att må otroligt dåligt.