Kontroll

Jag har ingen kontroll över mitt liv, allt är så osäkert.känns som att gå på en fallfärdig bro och inte veta om nästa steg är de sista jag någonsin kommer ta.Jag står inte ut, jag kan inte ha de så här.måste få kontroll över nått. Den ända kontroll jag vet och känner till är mitt självdestruktiva beteendesom jag nätt och jämmt klarat mej ur levande.Nu när jag kämpar för ett nytt liv utan självmisshandel känns de som om jag inte längre har någon kontroll.Ångesten är olidlig. Va ska jag göra, vart ska jag ta vägen.Jag är så frustrerad, jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor.jag känner mej som en bomb redo att explodera.Va kommer då hända? Kommer jag falla tillbaka i gammla mönster, kommer jag förstöra allt de som jag kämpat medeller kommer jag rent av inte överleva explotionen?


kan man förklara den sköna kännslan som man får av å skära sej..kan man få sånn frid på nått annat sätt..nej.. de e så skönt att dra ett rakblad mot armen känna smärtan dra en gång till känna hur blodet rinner längst med armen hur de kommer blod i vågor hur de rinner längs me armen ner mot handflatan för att sedan rinna längs me fingrarna å sen droppa från finngertopparna.. med varje droppe som faller från mina fingrar fallar också en sten från mitt hjärta.om man bara kunnde för klara den lättnad man käner av de ..de e som att en järnhand håller om änns hjärta men när man skadar sej så släpper den å hjärtat blir lätt för en stund ..de e som en innre frid och jag får kontroll över mej själv.



Trassel, allt är trassel.det känns som om jag sitter fast i ett gigantiskt garnnystan, å varje steg jag tar gör så jag trasslar in mej ännu mer i deta garnet.jag är så rädd för trasslet,de kväver mej!