torsdag 8 januari 2009

vad är det för fel med mej?

På alla år på BUP har jag aldrig fått nån vidare hjälp va de gäller att må bättre, man har bara koncentrerat sej på att få mej till skolan istället för att lösa dom bakomliggande grunderna för att jag inte klarat av att gå till skolan har man gett mej mediciner och tvingat mej till skolan.
I min journal har läkaren skrivit ”diagnos skolfobi”

de har jag aldrig hört något om? De tycker jag inte alls stämmer in, problemen med att gå i skolan har väl mer med människorna i skolan att göra och att jag inte har någon ork att vara bland folk.

Jag har allt sedan jag träffade Jakob letat efter en diagnos som kan stämma in på mej.
Har läst om olika psykiska sjukdomar och fastnade lite på borderline. Men BUP vill inte att jag ska ha en diagnos.

Jag är nu 18 år och väntar på psykolog kontakt på vuxen psyk, vilket går långsamt. Jag har dock skrivit upp en lista över mina ”symtom” eller vad man ska kalla de, som jag ska ge till psykologen och se vad han kan säga om det.

Listan
Socialfobi - agorafobi - bussfobi - telefonfobi
(fobi för att prata med människor i telefonen). när jag är ute är de ända jag kan tänka på hur jag går, sitter eller står, känner hur folk tittar på mej och de känns som dom kan läsa mina tankar. vågar inte titta folk i ögonen. tittar bara ner i marken.
Bakteriefobi-extrem rädla för att bli magsjuk-extremt rädd för att spy
Extrem rädsla för att kvävas - kan inte vara instängd nån annanstans än i mitt rum, kan inte kramas utan att få kvävningskänslor vilket leder till panik.
Dermatillomani ? får panik om jag inte får pila upp sårskorpor, finnar ojämnheter på huden, detta på mej och min pojkvän.
Sömnproblem - mardrömmar , rubbad sömnrytm , osammanhängande sömn , svårt att hamna i djupsömn
Psykoser - röster huvudet - röster i huvet som talar om hur världelös jag är, ser även läskiga saker ute, speciellt när det är snö. hör fotsteg efter nej när jag är ute. ser skuggor av människor hemma. hör folk skratta elakt.
Ångest, ökar på nattetid - kan därför inte sova på natten.
Panikattacker- får ofta panik, blir kallsvettig, får hjärtklappning, känns som jag ska gå i bitar för jag vill åt flera håll samtidigt.
Humörsvängningar, snabba - agressivitet/sorg - kan skratta ena sekunden för att gråta i nästa & sedan bli arg efter en litenstund. detta sker ett par gånger om dan.
Depressioner - nedstämd, ingen ork att göra saker, ser inget ljus, ingen lust för att göra saker.
Självdestruktivitet - skurit mej i många år, slagit mej med hammare, bitit mej i händerna, dunkat huvudet i väggen osv.
Extrem rädsla för att bli lämnad ensam mot min vilja - rädd att bli lämnad, "testar" ofta min pojkvän genom att bli arg på honom för å se om han kommer stanna kvar. detta även de inte finns några bevis på att han har tankar på de mer än mina fantasier.
Ena stunden älskar jag en människa och nästa hatar jag den - kraftiga svängar ena stunden kan jag älskar jag min pojkvän för att i nästa hata honom. likadant med andra familjemedlemmar. dömer även alla i min närhet som antingen goda eller onda
Svårt att se posetiva saker - koncentrerar mej på de negativa
Väldigt självkritisk - avstår från att försöka pga risk att misslyckas, koncentrerar mej bara på allt som e fel med mej och alla mina misslyckanden
Tål inte negativ kritik - ens om det ej är riktat mot mej, kan vara att dom skriker åt varandra på tvn så tar jag åt mej
Svårt att ta till mej beröm och liknande - kan inte se att de finns bra sidor av mej.
Väldigt svårt att kontrollera känslor, kan ej kontrollera hur jag ska utagera ilska eller sorg utan låter det ofta gå ut över alla runt omkring - små ord kan utlösa stort raseriutbrott - har mycket raseri inom mej som jag inte kan få utlopp för, sen går de över gränsen och "fel" person för allt det arga över sig.
Känner som jag har ett stort hål inom mej som ej kan fyllas med något - stort svart hål som ger en slags tomhetskänsla.
Paranoia, ständigt på natten - hör folk utanför fönstret eller i huset, ser människor som smyger omkring, måste kolla dörrar så dom är låsta osv.
Väldigt stresskänslig - tål inte stress, blir som förlamad av stress och klarar inte av att göra något. mår psykiskt dåligt av stress
Får ångest av för stora krav, tex skolgång - blir som förlamad av krav och klarar inte ens av att gå upp ur sängen
Impulsivitet, allt ska ske på en gång- vill jag göra nått ska de ske på en gång.
Obehag när saker inte går som jag tänkt mej- panik om de inte blir som jag har tänkt eftersom jag då inte har kontroll.
Stort kontrollbehov- panik om jag tappar kontrollen, jag moste ha full kontroll över vad som händer.
Väldigt svårt för att lita på folk- litar bara på min pojkvän. tror att alla är ute efter att såra mej eller förstöra mitt liv.
Svårt för att ge beröm - visa uppskattning- tycker det är jobbigt att ge beröm.
Inget intresse av vänner eller sociala kontakter, inklusive familj- jobbigt med människor , inget intresse av att umgås men nån annan än min pojkvän
Känner glädje av få, om några aktiviteter- gör inte mycke, tycker inte det är roligt att göra saker.
Låg tolerans för frustration- panik om jag blir frustrerad. mår psykiskt dåligt av frustration
Känsla av underlägsenhet- alla kan bättre än mej, litar inte på att jag har rätt om någon annan säger att det är fel.
Kan ej be om hjälp- vågar inte be om hjälp, känner mej dålig.
Svårt för att säga ifrån- vågar inte säga ifrån om jag tycker någon gör fel , särskillt folk utanför familjen.
Svårt att avsluta påbörjade saker - tröttnar snabbt , blir uttråkad, kör fast och ger upp.
Mår dåligt av beröring - får obehags känslor om någon rör vid mej, speciellt mina armar eller kinder.

1 kommentar:

  1. Känner igen mig i det du skriver,
    som liten var jag också et enormt stressat barn som ofta hade ont i magen och mådde illa. Jag tänkte alltid på döden skulle testa gränser, slet mig i håret, slog mig själv och kände mig fulare och mindre värd än andra. När jag var fem försökte jag ta livet av mig först gången, när jag var 11 fick även jag kotakt med psyk pga depression. När jag var 14 skar jag mig för första gången och sedan dess har jag skyfflats fram och tillbaks mellan läkare,sjukhus,soc och boenden.
    Det var inte förens jag var 18 år som de ställde diagnosen "Emotionell instabil personlighetstörning" lr "borderline" på mig.

    Jag är ingen psykdoktor, men eftersom jag kan relatera till det mesta du skriver så tycker jag faktiskt det låter som att du har borderline, samt även sf/panikångest.
    Jag är själv diagnoserad med borderline och jag har eller har haft samma problem som du beskriveri dessa punkter ovan, jag har även social fobi och panikångest plus tvångsyndrom. Vilket även det låter som det passar in i det du berättar.
    Jag skickades omkring mellan alla möjliga sjukhus och avdelningar innan de äntligen gav mig diagnosen. Som sagt e ingen läkare men känns som att de symtom du beskriver passar in på borderline.
    borderline; svårt att säga ifrån, svårt tt be om hjälp, impulsivitet, kontrollbehov, stresskänslig, ångest, hål inombords, tomhet, svårighet att kontrollera känslor, svårt att ta till sig av beröm, självkritisk, självdestruktivtet, rädsla för att bli lämnad/att vara ensam,(det du beskriver med din pojkvän att du älskar och sen hatar, kan känna exakt samma sak för min partner, och att jag testar gränser för att se om personen stannar eller ger sig av), röster i huvudet sm nevärderar(jaghar inte psykos men jag kan också se saker, tex skuggfigurer som dansar på mina väggar, någon som ropar på mig ibland osv),
    Social fobi; rädsla för människor, för att alla tittar på dej när du är ute, att bli dömd,(jag tänker ALLTID på hur jag rör mig, hur jag pratar, ser ut, att andra tycker att jag är fulast i världen eller kostig och äcklig, att andra hatar mig pga mitt utseende, att jag gör fel, all fokus ligger i hur jag ser ut och för mig när jag är utomhus, inte ha kul eller faktiskt göra det jag gick ut för att göra),
    Panik ångest; ja du får panik attacker, vilket man även kan få om man har borderline.
    Jag hoppas att du orkade läsa allt det här och du ska veta,
    Det går att bli bättre, jag är ännu inte frisk men jag är på god väg, du tänker säkert att alla andra kan bli bättre men inte du,
    men sanningen e den att även du kan bli bättre, du måste få hjälp att lära dig hantera din ångest och känslor, jag vet hur frustrerande det kan vara att gå på alla sjukhusmöten och känna att man aldrig kommer någon vart med varken diagnos eller behandling, jag trodde inte det fanns hopp för mig men det gjorde det, och jag är 100 på att det gör det även för dig.
    Nu känner inte vi varandra men du får jätte gärna maila eller adda mig på msn om du har lust eller ork.
    Mut.n.tninja@hotmail.com

    Mvh/tobbs

    SvaraRadera