Självdestruktivitet

Jag hadde mina självskador underkontroll under flera år. De va iallafall vad jag intalade mej själv.. jag trodde inte att de skulle vara så svårt att sluta som de är..
under början av mitt självskade beteende gick mycket av min tid till att dölja att jag hade små rispor och blåmärken överallt.

Jag rispade mej främst eftersom de inte lämnade så tydliga ärr.
och märkena försvan efter ett par dar..
Därimot rispade jag mej väldigt mycket istället.. överallt där man bär kläder rispade jag mej..

Första gången jag träffade min pojkvän var jag täckt av rispsår över helakroppen.. min mage, min rygg, mina armar och ben .. tilloch med mina fötter hade fått åka på en del..
de var när jag träffade dena underbara pojke som jag började kämpa för att få slut med självskadandet. jag började försöka skära mej så sällan som möjligt, men de resulterade i att jag började skära mej djupare och djupare..

De var ett pinsamtt misslyckande.